För ett år sedan...
Så hade jag jvligt ont!!!!!
3 min mellan värkarna in och ut i duschen och slängde ett öga på ensam mamma söker, precis som nu hehe.
Jag hade besökt förlossningen ett antal gånger men inget hände.
Mina värkar startade fredagen den 10, jag sov inte på hela den natten, det var kanske 6-10 min mellan, inte så ont som det kom att göra sen men ONT gjorde det!
Hela lördagen gick värkarna kom och gick men blev mer intensiva under kvällen, vid tio bestämde vi oss för att åka in, jag var öppen 1 cm.
Barnmorskan tyckte vi skulle åka hem och försöka sova, men hon sa att omjag känner att jag inte kunde sova skulle jag komma tillbaka, och få morfin, sömn behövs om man ska orka med det som komma skall!
Jag kände med en gång att det här går inte, då drog det igång igen, jag ringde in och sa att jag orkar inte sova med dom här värkarna, så vi åkte tillbaka in, regnet stod som spön i backen minns jag, riktigt ruggigt! Deta var natt mellan 11-12.
Där inne fick jag morfin, och bricanyl. Jag somna så gott, jag tänkte det kvittar, bebis hinner komma bara jag får SOVA!!!
På morgonen när jag vakna kände jag ingenting, vi fick lite frukost, sen undersökte bm mig och jag var öppen 1,5-2 cm.
Vi åkte hem igen. Under dagen drog det igång igen 3-5 min mellan. Hemma hos mamma firade alla min lillasyster som fyller den 11.
Jag sa att vi inte orka komma. På em kände jag att jag orkar inte detta själv, nu ville jag ha något smärtstillande.
Vi åkte in igen, men 2cm var allt som hänt! Då börja jag grina, jag tänkte det här går aldrig! Jag tala om för bm att jag gråter minnsan aldrig för nåt nästan, men nu ville jag ha ut ungen!!!
Vi åkte till kalaset där dom firade min syster, ungarna såg ut som dom sett ett spöke när jag kom hehe.
Min systerson Liam frågade om han skulle massera min mage så det blev bättre, hur söt?
Där gick vi jag och min syster runt runt runt huset, vid varje värk körde hon med en massagaeapparat i ryggslutet!
Jag tänkte att jag åker tusan inte in förrän jag är öppen 10 cm!!!!
Så på kvällen hade jag ONT jag tänkte nu måste det hänt nåt iaf! Vi åkte tillbaka vid 21.30.
Barnmorskan vi fick var stencool, 67 år jobbade tydligen nästan mest av alla fast hon var pensionär;)
Hon sa; nej du är inte i förlossningsstadie Camilla, då dog jag lite, men i nästa andetag säger hon, vi ska hjälpa dig, här ska det bli barn inatt!
Hon gjorde hinnsvepning, vips så var jag öppen 6 cm!
Fyra timmar senare, lite lustgas, och bäckenbottenbedövning så kom han, VÅR LEO 4130 g och 52cm lång.
Det bästa bästa bästa man kan vara med om, wow, tänk att den där bebisen som ligger på bröstet, har legat i MIN mage ?!
Och imorgon fyller han ett år, ingen bebis längre, jag har sagt det förut och jag säger det igen, tiden går För fort!!
Några minuter efter han kommit ut
Kl 11 på måndag fm, vi blev utskrivna kl 10, det gick undan ;)
I lördags på det första kalaset <3
3 min mellan värkarna in och ut i duschen och slängde ett öga på ensam mamma söker, precis som nu hehe.
Jag hade besökt förlossningen ett antal gånger men inget hände.
Mina värkar startade fredagen den 10, jag sov inte på hela den natten, det var kanske 6-10 min mellan, inte så ont som det kom att göra sen men ONT gjorde det!
Hela lördagen gick värkarna kom och gick men blev mer intensiva under kvällen, vid tio bestämde vi oss för att åka in, jag var öppen 1 cm.
Barnmorskan tyckte vi skulle åka hem och försöka sova, men hon sa att omjag känner att jag inte kunde sova skulle jag komma tillbaka, och få morfin, sömn behövs om man ska orka med det som komma skall!
Jag kände med en gång att det här går inte, då drog det igång igen, jag ringde in och sa att jag orkar inte sova med dom här värkarna, så vi åkte tillbaka in, regnet stod som spön i backen minns jag, riktigt ruggigt! Deta var natt mellan 11-12.
Där inne fick jag morfin, och bricanyl. Jag somna så gott, jag tänkte det kvittar, bebis hinner komma bara jag får SOVA!!!
På morgonen när jag vakna kände jag ingenting, vi fick lite frukost, sen undersökte bm mig och jag var öppen 1,5-2 cm.
Vi åkte hem igen. Under dagen drog det igång igen 3-5 min mellan. Hemma hos mamma firade alla min lillasyster som fyller den 11.
Jag sa att vi inte orka komma. På em kände jag att jag orkar inte detta själv, nu ville jag ha något smärtstillande.
Vi åkte in igen, men 2cm var allt som hänt! Då börja jag grina, jag tänkte det här går aldrig! Jag tala om för bm att jag gråter minnsan aldrig för nåt nästan, men nu ville jag ha ut ungen!!!
Vi åkte till kalaset där dom firade min syster, ungarna såg ut som dom sett ett spöke när jag kom hehe.
Min systerson Liam frågade om han skulle massera min mage så det blev bättre, hur söt?
Där gick vi jag och min syster runt runt runt huset, vid varje värk körde hon med en massagaeapparat i ryggslutet!
Jag tänkte att jag åker tusan inte in förrän jag är öppen 10 cm!!!!
Så på kvällen hade jag ONT jag tänkte nu måste det hänt nåt iaf! Vi åkte tillbaka vid 21.30.
Barnmorskan vi fick var stencool, 67 år jobbade tydligen nästan mest av alla fast hon var pensionär;)
Hon sa; nej du är inte i förlossningsstadie Camilla, då dog jag lite, men i nästa andetag säger hon, vi ska hjälpa dig, här ska det bli barn inatt!
Hon gjorde hinnsvepning, vips så var jag öppen 6 cm!
Fyra timmar senare, lite lustgas, och bäckenbottenbedövning så kom han, VÅR LEO 4130 g och 52cm lång.
Det bästa bästa bästa man kan vara med om, wow, tänk att den där bebisen som ligger på bröstet, har legat i MIN mage ?!
Och imorgon fyller han ett år, ingen bebis längre, jag har sagt det förut och jag säger det igen, tiden går För fort!!
Några minuter efter han kommit ut
Kl 11 på måndag fm, vi blev utskrivna kl 10, det gick undan ;)
I lördags på det första kalaset <3
Kommentarer
Postat av: K
Åh, jag ryser!!! Så fint! Tänk vad tacksam man skall vara som fått vara med om detta...det allra STÖRSTA! Stor kram till Leo på 1-årsdagen önskar vi här hemma! <3 Vi ses snart, stora killen! <3 <3 <3
Trackback
